Republikanernas majoritetsledare i senaten, Mitch McConnell, har tillsammans med flera andra ledande republikaner slått fast att Neil Gorsuch ”på ett eller annat sätt” kommer att sväras in som ledamot i USA:s högsta domstol innan veckan är över.
I ett försök att obstruera och försena processen (läs: för att vinna politiska poäng hos den egna väljarkåren) håller just nu den demokratiske senatorn från Oregon, Jeff Merkley, ett maratontal som i skrivande stund pågått i mer än 15 timmar (!) i sträck.
Den amerikanska senaten har sedan länge (med ett och annat undantag) tillämpat en intern regel som inneburit att det ska krävas en kvalificerad majoritet om 60 röster för att konfirmera en domare som av presidenten nominerats till högsta domstolen. Detta istället för genom ett enkelt majoritetsbeslut om 51 röster (senaten består av 100 ledamöter, vid lika röstetal har vicepresidenten utslagsröst).
Presidents Trumps val, domaren Neil Gorsuch, må vara konservativ, men det finns knappast någon seriös aktör som ifrågasätter vare sig hans kompetens eller juridiska kvalifikationer. Tvärtom, han är en av de mest aktade domarna i hela landet och enligt bedömare en av de mest kvalificerade kandidaterna för jobbet.
Besvikna över ett förlorat presidentval, samt över att republikanerna vägrat låta Obama i slutet av sin ämbetsperiod fylla den vakanta platsen med sitt eget val, domaren Merrick Garland, har nu demokraterna i senaten gått samman i ett försök att blockera utnämningen av Gorsuch. Orsaken till att republikanerna inte ville släppa igenom Merrick Garland mitt under brinnande valår var att man argumenterade att väljarna, dvs. det amerikanska folket, skulle få avgöra saken genom att lägga sin röst på den presidentkandidat man ville skulle få äran att utse nästa ledamot till högsta domstolen. Allt talar för att demokraterna hade agerat på samma sätt i motsvarande situation.
Tillbaka till den nominerade kandidaten, Neil Gorsuch. Ingen betvivlar som sagt hans kvalifikationer. Inte heller är han mer kontroversiell eller högerkonservativ än de domare som tillsatts under Obama (med stöd av tillräckligt många republikaner för att komma upp i 60 röster) varit vänsterliberala. Tvärtom, statistiken visar att Gorsuch varit på samma sida som majoritetsuppfattningen i hela 99 % av de cirka 2700 domar han varit med och avkunnat de senaste 10 åren. Detta är siffror som talar för sig själva.
Genom sitt agerande mer eller mindre tvingar demokraterna den republikanska majoriteten i senaten att ändra röstreglerna så att endast en enkel majoritet krävs för att konfirmera Gorsuch. Detta kommer i sin tur öppna upp för betydligt mer kontroversiella domartillsättningar i framtiden – både under president Trumps ämbetstid, men också under framtida presidentadministrationer oavsett vilket parti som sitter vid makten.
Utvecklingen går därmed sannolikt mot att USA får en alltmer aktivistisk högsta domstol, med domare som istället för att tillämpa lagen utifrån de förutsättningar som gällde när den stiftades, i praktiken stiftar lagar bakom domarskranket (eng. ”legislate from the bench”). Visar sig detta bli fallet, är det inte bara en olycklig utveckling, utan också en farlig sådan, eftersom lagstiftande makt i varje väl fungerande demokrati bör vara förbehållet de folkvalda parlamenten.
